MEDLEMSTIDNINGEN

SENASTE NUMMER ÖVERST. Välj gärna helskärm för bättre läsbarhet.

ES-0617_28_pcf_v2.pdf (220 kB)
Medlemstidningen november 2017
PCF nummer 5 2017 sivu 26.pdf (868 kB)
Maj 2017.pdf (214 kB)
Medlemstidningen maj 2017
ES-0217_pcf_v2.pdf (202 kB)
MEDLEMSTIDNINGEN MARS 2017
Medlemstidningen februari 2017.pdf (490 kB)
Medlemstidningen december 2016.pdf (509 kB)
Medlemstidningen oktober 2016.pdf (285 kB)
PCF_sivu nro 5 2016.pdf (374 kB)
Svenska sidan nummer 5_2016
Medlemstidningen juni 2016.pdf (559 kB)
Medlemstidningen juni 2016
PCF_ES0316_s28.pdf (323 kB)
Medlemstidningen april 2016
Medlemstidningen mars 2016.pdf (233 kB)
PCF tidningen februari 2016.pdf (444 kB)
ES-0715_PCF.pdf (307 kB)
Medlemstidningen 15.12.2015
Medlemstidningen 28.10.2015 (505 kB)
Medlemstidningen 5_2015.pdf (270 kB)
ES-415_pcf.pdf (598 kB)
Svenska sidorna i nummer 4/2015
ES-0315_36.pdf (313 kB)
Svenska sidan 3/2015
ES0215_pcf.pdf (210 kB)
Svenska sidan i nummer 2/2015
PCF lehteen 1_2015_korj.pdf (218 kB)
Svenska sidan i nummer 2/2015
EKL_vaaliesite A5 ruotsi_v1.pdf (796 kB)
Pensionstagarnas Centralförbunds målsättningar inför riksdagsvalsperioden 2015–2019.......... Klicka på länkarna!
Finland bland de främsta i pensionsjämförelse.rtf (30 kB)

Trivsel och påverkan

Det viktigaste vi har i vår organisation är föreningarna och alla de personer som aktivt axlar ansvar för att verksamheten fungerar. I denna månads tidning kan vi kort presentera våra olika föreningars aktiviteter. De flesta av våra föreningar satsar mycket på den sociala samvaron och på att diskutera aktuella samhällspolitiska frågor. Det vill säga vi försöker trivas ihop och vi försöker bli klokare genom diskussioner.

Men vi bör kanske också mer engagera oss för att påverka de samhälleliga besluten. Speciellt gäller det naturligtvis beslut som har betydelse för pensionärerna och den åldrande befolkningen.

Vi har många utmaningar framför oss, inte minst på grund av att vi troligtvis kommer att få en ny regering som kommer att förverkliga en borgerlig politik. Nu måste vi följa med hur kommunerna förverkligar intentionerna i äldreomsorgslagen.

Och vår kanal kan vara äldrerådet i kommunen. Det är viktigt att våra föreningar som har representation i äldreråden är aktiva och initiativrika. Det innebär att vår representant bör föra upp frågorna till diskussion på föreningarnas medlemsmöten och att medlemmarna kommer med förslag. I kommuner där vår förening inte har egen representant i äldrerådet är det viktigt att knyta kontakt med andra representanter och via dem påverka.

På distriktsnivå bör vi hjälpa våra representanter i äldreråden och årligen samla in information om hur arbetet fortskrider.

Marianne Laxén

 


SDP behöver grundlig självrannsakan

SDP var riksdagsvalets klart största förlorare. Inte nog med det, SDP:s understöd har kontinuerligt sjunkit i val efter val sedan år 2003, och fr.o.m. år 2005 har SDP tappat 42 procent d.v.s. nästan hälften av sitt understöd.

SDP har förlorat sitt väljarunderstöd åt fyra håll: sannfinländarna, samlingspartiet, soffliggarpartiet och – gravgården.

Till sannfinländarna har de väljare svängt som tycker att SDP blivit ett för ”modernt” parti som sysslar alltför mycket med ”mjuka” frågor såsom jämlikhet, invandring, miljö och medelklassproblem. Till samlingspartiet har åter de väljare svängt, som paradoxalt nog tycker att SDP inte tillräckligt bryr sig om medelklassens och de högre utbildades intressen.

SDP:s dilemma har här varit, att då man turvis bugat för antingen arbetarklassväljarna eller medelklassen, har man samtidigt kommit att visa rumpan för den andra respektive väljarkategorin.

En del av de forna väljarna har så i sin ovisshet valt att ligga på sofflocket i väntan på att SDP äntligen finner sig själv och sin linje – med risk för att denna väntan blir så lång, att in träder den fjärde kategorin: en stor del av SDP:s traditionella väljare har hunnit dö av ålder, samtidigt som nyrekryteringen bland unga är nästan obefintlig.

Ny start är möjlig som del av bred oppositionsfront

SDP har skäl till grundlig självrannsakan. Det räcker inte längre att SDP under svunna årtionden varit den bärande kraften i bygget av det nordiska välfärdssamhället i Finland. SDP måste nu vinna ett helt ny förtroende både bland tidigare och ännu mera bland helt nya väljarkategorier.

En lovande början kan en aktiv oppositionspolitik ge mot högermännens SSS-regering. Men oppositionspolitiken måste byggas upp i en gemensam front med de andra framstegsvänliga oppositionskrafterna, Vänsterförbundet och De gröna, samt i värdeliberala och andra jämlikhets-, t.ex. invandrarfrågor, med SFP – inte minst i värnet av svenskans ställning i Finland.

Thomas Micklin


 

Lev livet för fullt i föreningen 2014 - 2017

Pensionstagarnas Centralförbund godkände på kongressen i Jyväskylä på sommaren 2014 ett program för organisationsverksamheten.. Rauno Kousa presenterade programmet i nr 5 av vår tidning och Brita Helsing kommenterade det i senaste nummer. Nu har programmet översatts till svenska och sänts ut till våra svenska föreningar.

Programmet för organisationsverksamheten för åren 2014-2017 heter ”Lev livet för fullt i föreningarna”. Innehållet består av fyra sakhelheter samt till dem hörande konkreta åtgärdsförslag.

  1. Medlemmen är nummer ett – hellre tillsammans än ensam
  2. En bättre vardag – vi övervakar förmåner
  3. Med gemensamma krafter – vi påverkar tillsammans med andra
  4. Föreningen bör synas – vi informerar
  5. Ärenden, som är viktiga och som det bör göras något åt
  6. Vad har varit det bästa under år 2013?

Nu gäller det för föreningarna att läsa och diskutera programmet och välja bland förslagen för att genomföra dem i sin egen förening och på de egna hemorterna.

 



80 åringar nöjda med livet
Enligt en undersökning gjord av Pensionsförsäkringsbolaget Ilmarinen är majoriteten (70 %) av 80-åringarna nöjda med sitt liv och fungerar bra i vardagen.
Majoriteten lever fortfarande i sitt eget hem och behöver inte tjänster för att klara av vardagen. Pensionärerna är också sparsamma: pensionen räcker bra att leva på för hälften av 80-åringarna.
Ilmarinen undersökte år 1935, födda arbetspensionärers livskvalitet, försörjning och behov av omsorg. Många anser sig själva vara sparsamma, friska och sociala. Endast ett fåtal (11 %) känner sig ensamma. Majoriteten (87 %) av 80-åringarna bor i eget hem och varannan (45 %) lever allena.
Ilmarinen studien fann att pensionen är tillräcklig för varannan (51 %). En liten andel (7 %) av 80-åringarna har endast folkpension.
Pensionsskyddscentralens statistik visar att 80-åringarna får en pension i genomsnitt på 1,540 per månad. För män är den genomsnittliga pensionen 1 770 euro i månaden och för kvinnor 1 380 euro i månaden.
De allra flesta (74 %) av 80-åringarna har en besparing, men endast ett fåtal har varit tvungna att använda sig av den. Var sjätte hade någon gång efter pensioneringen arbetat. I frivilligt arbete har mer än en tredjedel deltagit och mer än hälften har tagit hand om barnbarn.
En intressant detalj i studien är att det som mest bekymrar såväl män som kvinnor i 80 års åldern är frågan om kvinnors hälsa.
Ilmarinen

PCF

Vi behöver mera hissar

Social- och vårdpolitiken har fått en ny inriktning. Slagordet är att alla äldre skall bo hemma så länge det är möjligt. Det är inte nya forskningsrön som har dikterat kursändringen. Staten och kommunerna måste spara också inom äldrevården. Därför har idén kläckts.

Finland har haft många institutionsplatser jämfört med de västeuropeiska länderna. Det är alltså i sin ordning, att söka nya lösningar. Som vår fräscha annorlunda-tänkare, professor Erkki Vauramo säger: - Väggar botar ingen.

Reformen genomförs dock brådstörtat. Vårdfacket Super uppger i dag att det saknas tvåtusen närvårdare. Resultatet är att hemvårdens insatser rumphuggs ordentligt i brist på tillräcklig tid för varje ensamboende åldring. Arbetskraft skulle gå att få genom att bjuda in vårdare från länder som Filippinerna, Indonesien, Indien samt Spanien och Portugal i Europa. Här sätter bristande offentliga resurser igen käppar i hjulet. Den invandrade arbetskraften måste tas om hand och avlönas. De värsta pessimisterna glömmer dock att även detta tillskott till vår inhemska arbetsstyrka generar skatteintäkter.

Ett aktuellt projekt i anslutning till den snabbt växande närståendevården är den offentliga sektorns hissprogram. Det förutsätts nu att minst femhundra hissar byggs årligen i anslutning till existerande bostäder. Statsbidraget utgår med femtio procent av de godtagbara kostnaderna. I fjol beviljade byggnadsfonden ARA 23 miljoner euro för ändamålet. Därtill har några städer egna, kommunala stödprogram.

Det finns också pengar för att undanröja hinder för rörligheten. Man kan bygga leder för rullstolar, automatisera yttre dörrar, i fjol gavs två miljoner för dylika reparationer. Särskilt under åren 1960–1980 byggdes hus utan hissar, bl.a. på grund av Aravabestämmelser. I dessa hus bor 600 000 finländare, av dem 100 000 som är över 65 år gamla.

En hiss befriar tallösa ensamboende åldringar med svårigheter att röra sig. De kan komma ut igen. Det har beräknats att tillgången till hiss kan förlänga ett hemmaboende med ända till åtta år. Hisslösningen kan gälla både vårdinstitutioner i offentlig och privat regi, som egnahemshus och andra former av eget boende.

Fastän ett hissprogram är i gång borde programmets resurser utökas samtidigt som informationen om hissbyggandet, dess kostnader, normer och företagare borde effektiveras. Inför budgetbehandlingen i sommar borde pensionärsorganisationerna kräva utökade resurser. PCF kan göra detta ensamt eller inom ramen för PIO, pensionärsorganisationernas gemensamma intressebevakning.

Ralf Friberg


Pensionsåldern höjs steg för steg

Enligt den uppgörelse som nåtts i pensionsförhandlingarna under hösten 2014 höjs den lägsta åldern för ålderspension steg för steg från och med år 2017. Den första årskullen vars pensionsålder stiger är de som är födda år 1955. De kan gå i ålderspension vid 63 år och 3 månaders ålder. Pensionsåldern för nästa årskull är 63 år och 6 månader.

Pensionsåldern höjs alltså med tre månader per år tills den är 65 år. De som är födda 1962 år kommer då att vara den första årskullen som har 65 år som lägsta ålder för ålderspension.

Den övre åldersgränsen för övergång i ålderspension är alltid fem år högre, dvs. när den lägsta åldern för ålderspension är 65 är den högre åldersgränsen 70 år.

Pensionsåldern för arbetspension var 65 år i flera årtionden före 2005 års pensionsreform, då man införde en flexibel pensionsålder på 63-68 år.

TELA


Nu är det val igen

Det är inte så lång tid sedan senaste val (EU valet) och följande val kommer inom två år. För att hänvisa till rubriken vi har val är nästan lika ofta som jul. För oss, som kommit upp i den mogna åldern, har vanan att rösta blivit rutin och vi har för det mesta bestämda åsikter om vilket parti vi föredrar.

Det som eventuellt kan förorsaka huvudbry för mången av oss är att hitta rätt kandidat i det stora utbudet. Det att vi inte har långa listor i valet gör att kandidaterna måste marknadsföra sig själva och försöka göra sig synliga genom olika aktiviteter och reklam i media och broschyrer. För kandidaterna är detta svårt eftersom frågan om hur allt skall finansieras inte är lätt att lösa.

Men vi som väljare har ju intresse av lära känna, eller få en viss uppfattning om kandidaternas politiska ståndpunkter. Yle har nu gjort sitt som public service bolag och intervjuat alla kandidater (som ville ställa upp). Intervjuerna kan ses på Yles hemsida.

Det är första gången som väljarna inför ett riksdagsval kan bekanta sig med kandidaterna på detta unika sätt. Ett fint initiativ och speciellt bra för kandidater som inte har massor av finansiärer eller inte annars är ”puffade” av media.

Vi de ”grå pantrarna” borde kanske dra vårt strå till stacken och arbeta för att höja valdeltagandet. I senaste val var röstningsprocenten 67, medan aktiviteten i vårt västra grannland i höstens val var över 80 %.

Kolla i grannskapet och familjekretsen; är det någon som inte röstade i förra valet? Nu gäller det att övertyga de yngre årskullarna att det lönar sig att rösta, att det är en medborgerlig rättighet och plikt att rösta.

Marianne Laxén

Månadens intervju (7/2014) med Maj-Len Remahl

Världen har alltid förändrats och kommer alltid att göra det. Och det finns alltid hopp, säger Maj-Len Remahl som är pensionerad ordförande för Servicefacket PAM.

För hopp behövs i en tid då Finland upplever stora ekonomiska problem och då ökad arbetslöshet och minskad köpkraft nu på allvar känns av överallt.

 

Maj-Len Remahl har nu varit pensionerad i tolv år från ordförandeskapet för Servicefacket PAM. Hon var också ordförande för handels-, service- och it-branschernas internationella fackliga organisation Uni. Före det han hon jobbat som ombudsman både för industritjänstemanna- och affärsarbetarförbundet. Hon är född och uppvuxen i Vasa och inledde sin yrkeskarriär vid ABB i samma stad.

Aktiv socialdemokrat blev hon redan i kampanjen inför riksdagsvalet 1966 vilket var den finländska socialdemokratins stora segerval. Det politiska engagemanget förde henne vidare bland annat till en riksdagskandidatur för de finlandssvenska socialdemokraterna i Österbotten 1983. I och med flyttningen till Helsingfors i september 1986 anslöt hon sig till Liikeväen sos.dem yhdistys, den finskspråkiga socialdemokratiska föreningen för affärsarbetarna. Numera tillhör hon Pitäjänmäen työväenyhdistys som är den finskspråkiga socialdemokratiska arbetarföreningen i helsingforsstadsdelen Sockenbacka där hon är bosatt.

  • Jag har utan vidare kvar min finlandssvenska identitet. Men som ordförande för Servicefacket kom jag att fungera i hela det finländska samhället. Jag var så intresserad att jag inte tänkte på vilket språk man talade.

    På frågan om vilka höjdpunkter hon speciellt minns från sin långa fackliga karriär svarar hon förhandlingarna med arbetsgivarna gällande löner och kollektivavtal.

    -Alltid var det lika svårt att nå resultat. Men en annan höjdpunkt var när fackförbunden inom handels- och servicebranscherna gick samman.

    Den stora ekonomiska krisen i början av 1990-talet som i finlandssvensk av finskan påverkad slang kallas ”laman” var en svår tid också för servicefacket med massuppsägningar och stor arbetslöshet.

    - Jag hoppas innerligt att det inte igen ska bli lika hårt som då. Men jag är orolig för att det kan hända igen.

    Med tanke på euron säger hon att det snurrar runt i huvudet på henne.

  • Man kan spekulera i hur mycket lättare det varit om vi inte gått med i euron. Nu har Finland ingen möjlighet att devalvera. Men å andra sidan kan man lägga märke till hur svåra devalveringarna alltid var för FFC när man läser Tapio Bergholms historik.

    Handels- och servicebranscherna kräver att folk har pengar för att kunna köpa tjänster och varor.

  • I en ekonomisk kris är det alltid den vanliga människan som hamnar i kläm. I dagens läge tycks vi pensionärer på något sätt vara trygga. Fast det är många som tänker på hur långt vi ska klara oss med våra pensioner när de ser hur pensionerna stiger långsammare än utgifterna. När man får lön försöker facket ändå se till att löneförhöjningarna följer prisutvecklingen, konstaterar Remahl.

    Inom handels- och servicebranschen ser man hela tiden hur automatiseringarna och datatekniken leder till personalminskningar.

    -Alltid när det kommer ny teknik så sker det stora förändringar. Och det tar sin tid innan man kommer på kompletterande jobbmöjligheter. Vi lever i ett brytningsskede. Men trots att folk nu har det knapert tror jag ändå att det ordnar sig precis som tidigare.

    Globaliseringen är den stora utmaningen och Remahl säger att vi i Finland inte kan ha monopol på att vara dom bästa.

  • Är dom andra bättre så får vi lov att inse detta. I Asien,Afrika och Amerika finns en massa folk som är jätteduktiga. Vi kan inte hindra dem att arbeta sig upp ur den fattigdom där de tidigare befunnit sig. De har all rätt att få högre levnadsstandard. I Finland måste vi sluta gnälla och hitta de områden som vi är bra på.

    Remahl för fram klimatteknologin som ett bra exempel som finländarna kunde satsa på.

    - Den förödelse av miljön som nu pågår måste stoppas. Till det krävs modern teknologi.

    Under sina år på toppositionet inom den internationella fackföreningsrörelsen fick Remhal på sina resor se lite av alla ställen.

    - Mest fascinerar Island med sin fantastiska natur och Rom med alla sina historiska skatter.

    Också den amerikanska fackföreningsrörelsen gjorde intryck.

    - Med egna ögon fick jag se vilka starka motkrafter facket i USA måste kämpa mot. Arbetsgivarna där har en hel armé till sitt förfogande för att krossa facket.

    Norden står av naturliga skäl hennes hjärta nära.

  • Inom ramarna för det nordiska samarbetet kan fackförbunden i de enskilda länderna alltid ge varandra råd och tips och dela med sig av sina erfarenheter.Genom att min äldsta dotter bor i Köpenhamn besöker jag ofta Danmark. Trots spänningar under ytan när det gäller invandrarna står de flesta danskar ändå upp för tolerans och öppenhet, konstaterar Maj-Len Remahl.

    Henrik Helenius



 

Nummer 4/2014

 

Könsuppdelad statistik

På distriktets vårmöte diskuterades hur vi kunde påverka kommunens politik gällande den äldre befolkningen via äldreråden. Speciellt betonades det utbildning av medlemmarna i råden och att individuella behov måste tillgodoses.

För att kunna verka på ett konstruktivt sätt måste äldreråden även ha en realistisk uppfattning om hur situationen ser ut för ålderspensionärerna i kommunen. Statistiska uppgifter om de äldres levnadsvillkor, boendeförhållande, vårdbehov och utbud av service måste vara grund för äldrerådens förslag och initiativ. Kunskap om de rådande förhållandena ger god grund för beslut.

Viktigt i detta sammanhang är även att all statistik som kommunen producerar när det gäller personer redovisas med fördelning på kön. Denna könsuppdelade statistik är väsentlig för att beslutsfattarna får en riktig bild av läget.

Helsingfors stad har nyligen publicerat en rapport över socialtjänsterna för den äldre befolkningen utan att redovisa könsfördelningen, vilket är mycket beklagligt. Det är klart att de kommunala beslutsfattarna kan göra bättre beslut om man är medveten om vilka villkor kvinnor och män lever i. Nu redovisas t.ex. inte hur många kvinnor/män som får regelbunden hemvård, hur många kvinnor/män fungerar som närståendevårdare etc.

Ett exempel från sjukvården i Göteborg kanske visar på hur viktigt det är att vara uppmärksam om könsfördelningen av kommunal service. Vid psoriasisavdelningen visade det sig att på männens avdelning var handduksbyket mycket större än på kvinnoavdelningen. När man analyserade varför kom det fram att männen fick sin vård på sjukhuset medan många fler kvinnor sändes hem för att vårda sig själv och blev på detta sätt billigare för kommunen. För beslutsfattarna gäller, efter denna upptäckt, att besluta om kvinnor i större utsträckning skall få vård på sjukhuset eller om en större del män skall sändas hem för egenvård.

Det viktiga är att vi har en objektiv bild av situationen. Detta gäller även för äldreråden. Därför uppmanar jag alla äldreråd att efterfråga könsuppdelad statistik som underlag för beslut.

Marianne Laxén




                                                                                                            10.5.2014

 

NSK värnar om de nordiska pensionstagarnas intressen

 

Nordiska samarbetskommittén höll styrelsemöte 22. -23.4. i Stockholm. Till samarbetskommittén hör pensionstagarorganisationer från Finland, Sverige, Norge, Danmark, Island och Färöarna. Det sammanlagda medlemsantalet är ca 1 070 000.(se faktaruta). I NSK styrelse representeras Pensionstagarnas Centralförbund av det svenska distriktets ordförande Marianne Laxén och Petra Toivonen från förbundskansliet. Rauno Kousa från distriktet ersätter styrelsemedlemmarna, om de är förhindrade att delta.

 

Kommitténs uppgift är att informera och diskutera de olika ländernas situation avseende pensionärernas ekonomiska och sociala förhållanden. Den nordiska välfärdsmodellen är utgångspunkten för arbetet. NSK håller årligen ett seminarium, där de aktuella och mer långsiktiga frågorna berörande de äldre behandlas.

 

Samarbetskommittén följer även utvecklingen inom EU. För detta arbete är NSK medlem i AGE (se faktaruta). I AGE:s arbetsgrupper deltar Marianne Laxén och Markku Jääskeläinen från vårt svenska distrikt. Vårt distrikt spelar alltså en betydande roll i det nordiska och europeiska samarbetet.

 

Det senaste styrelsemötet i april behandlade de stadgeenliga ärendena, dvs. årsberättelsen och bokslutet. Verksamhetsplanen för år 2014 betonar speciellt årets EU val. Förbundets, NSK:s och AGE:s valprogram går i samma linje. I programmen betonas bl.a. befrämjandet av jämlikhet och mänskliga rättigheter, ett rättvist och hållbart social- och hälsovårdssystem, garanterandet av tillgången till varor och tjänster, särskilt bostäder och boende samt tryggandet av pensionernas köpkraft. Vår motion (se artikel intill) till PCF:s kongress om undersökning av demens och resurser för forskning har även fått plats i programmen.

 

Följande styrelsemöte och seminarium hålls den 13.-14.10.2014 på Hanaholmen i Esbo.

 

Rauno Kousa

 


 

Marita Thesslund

 

Månadens intervju (3/2014) med Marita Thesslund

 

Lev i nuet

Marita Thesslund, medlem i Karis svenska Pensionstagare, har varit aktiv i flere år med pensionärsgymnastiken. Hon har varje möte dragit en lätt jumppa med oss allesamman.

 

1. Varifrån kommer du och var bor du nu?

Jag föddes i Sjundeå en kall vinterdag 1945. Mina föräldrar var båda Borgåbor och familjen flyttade tillbaka hem 1949. Nu har jag bott i Karis i 7 år och trivs bra.

2. Vilken är din bakgrund?

Jag är uppvuxen i Borgå. Jag är nästäldst av 5 barn, tre bröder och en syster. Det fanns inget överflöd i mitt barndomshem.

3. Dina hobbyn, intressen?

Mitt stora intresse är och har alltid varit att teckna, rita och måla. Handarbete är också något som jag tycker om. På senare år har trädgårdsskötsel blivit ett intresse, särskilt blommor.

4. Vad har du arbetat med?

Jag gick folkskola och medborgarskola i Borgå. Femton år gammal blev jag elev på en frisörsalong i staden. Senare började jag studera och fick gymnasiekompetens 1984 i Umeå, Sverige. Sökte 1985 till Mellersta Nylands yrkesskolas kosmetologlinje. Utexaminerades 1986. Jag hade egen firma några år. Arbetade senare som biträde vid Botby Svenska Daghem. Där trivdes jag bra.

5. Familj och barn?

Jag gifte mig vid 21 års ålder och fick min son som 22 åring. Vi flyttade till Österbotten 1974. Sonen stannade kvar när vi flyttade tillbaka till Nyland 1985. Han är gift och bor i Solf. Jag har två härliga barnbarn.

Skilde mig 1997 och gifte om mig 2012.

6. Hur är det med samhällsengagemang?

Jag hör till Röda korset och har varit med i väntjänsten men jag är ingen riktig föreningsmänniska.

7. Hur blev du aktiv i pensionstagarna?

Rätt så nyinflyttade i Karis hörde vi, min man och jag, om föreningen och tänkte att vi kunde pröva på. Vi blev väl mottagna och kände oss genast välkomna. Vi trivs bra och får vara med på utfärder, teater och annat roligt.

8. Vad väntar du dig av framtiden som pensionär?

För mig är hälsan viktigast och umgänget med familj och vänner. Måla någon tavla då och då eller sticka något fint åt mina barnbarn. Resa, gå på teater, motionera, läsa böcker och lösa korsord. Inga stora drömmar men hoppas på många glada, sköna pensionärsdagar.

 

Veikko Wigren


 

”En vettig kombination mellan påverkningsarbete och fritidsverksamhet är idealet i lokalföreningarna”, tycker nya distriktsordföranden Marianne Laxén. Foto: Thomas Micklin.

PCF:

 

Från skolungdomsaktivist till pensionärsboss

 

Det är en lång väg hon gått, Marianne ”Manne” Laxén, från radikal aktivist i Finlands svenska skolungdomsförbund i mitten av 1960-talet till knappast mindre radikal ordförande för Pensionstagarnas Centralförbunds svenskspråkiga distriktsorganisation år 2014.

- Det är viktigt att våra pensionärsorganisationer är aktiva i en lobbyverksamhet för att driva pensionstagarnas intressen på alla plan och i alla instanser, linjerar Manne sin agenda som ny distriktsordförande.

Hon säger sig ha en tämligen annorlunda bakgrund än sin företrädare Ralf Friberg.

- Jag har ju jobbat främst med jämställdhetsfrågor medan Ralf varit en internationell komet och bl.a. suttit i riksdagen. Och som första kvinnliga ordförande för distriktet vill jag gärna profilera också ur ett könsperspektiv, framhåller Manne.

Hon påpekar att kvinnor har en tredjedel lägre pension än män och i Svenskfinland är läget ännu sämre, då många fler kvinnor här inte alls har varit ute på arbetsmarknaden utan t.ex. hjälpt sin man i jordbruket. Och därtill lever ju kvinnor längre än män, så i framtiden kommer pensionärskåren att bli allt mer kvinnodominerad. Samtidigt är samtliga pensionärsförbunds ledning synnerligen mansdominerad – inte en enda av ordförandena är kvinna.

Hög prioritet för service på svenska

Då det gäller svenska frågor anser Manne det vara viktigast att garantera tillräckligt med service på svenska.

- Det här gäller särskilt de landsdelar där tvåspråkigheten inte är så utbredd som t.ex. i huvudstadsregionen. Och ju äldre man blir, desto större betydelse får modersmålet, förmågan att använda senare inlärda språk blir sämre med åldern. Bättre service på svenska är ett krav till alla instanser: stat, kommun, tredje sektorn och privata företag såsom banker och butiker samt serviceinrättningar, påpekar Manne.

Aktivt lobbyarbete

- Det är viktigt att våra pensionärsorganisationer är aktiva i en lobbyverksamhet för pensionstagarnas intressen. En koppling här är också länken mellan respektive pensionärsförbund och dess bakgrundsparti, de flesta förbund står ju något parti nära, trots att förbunden naturligtvis är formellt partipolitiskt obundna. Men det är ingen hemlighet att vårt förbund står socialdemokraterna nära, och den länken skall vi ta vara på, tycker Manne.

Likaså påminner hon att samarbete är styrka.

- Pensionärsförbunden bör samla sig bakom gemensamma krav. Därtill fungerar redan ett viktigt institutionaliserat samarbete inom ramen för Pensionärsförbundens intresseorganisation PIO. Men ändå är det viktigt att uttryckligen vi pensionärsaktivister som är vänstersinnade och som känner för solidaritet och jämställdhet stöttar speciellt de pensionärskategorier som har det svårast. Det är jag inte så säker på att också alla andra pensionärsförbund gör, framhåller Manne.

Men enligt henne får man inte heller gräva ner sig i skyttegravar i den lokala verksamheten.

- Det tycks finnas en klar antagonism mellan de olika förbundens grundföreningar på fältet. Den borde vi lämna bakom oss.

Balans mellan nöje och nytta

Lokalföreningarnas verksamhet i övrigt tycker Manne att det kunde vara bra att se över utgående från om man nästan uteslutande koncentrerar sig på fritidsverksamhet eller om man också har en beskärd del av s.k. påverkningsverksamhet på programmet.

- Min uppgift som ny ordförande är nog att försöka inspirera föreningarna till ett aktivare påverkningsarbete. Den nya äldreomsorgslagen är nu på tapeten och äldreråden blir lagstadgade i kommunerna. Via äldreråden kan man jobba för bättre dialog mellan pensionärsorganisationer och kommun. Men om en lokalförening har kanske bara en representant i ett äldreråd behövs hela föreningens styrka där bakom som stöd. En vettig kombination mellan påverkningsarbete och fritidsverksamhet är alltså idealet i lokalföreningarna, tycker nya distriktsordföranden Marianne Laxén.

 

Thomas Micklin


Vem?

Marianne Laxén, f. Örn år 1945, pol.mag.

- På 1960-talet aktivist och anställd bl.a. i Finlands svenska skolungdomsförbund, Teiniliitto och socialdemokratiska ungdomsförbundet SNK

- Fr.o.m. 1970-talet tonvikt på jämställdhets- och kvinnopolitik bl.a. inom Jämställdhetsdelegationen, Nordiska ministerrådet, Socialdemokratiska kvinnoförbundet och som departementsråd vid Sveriges regeringskansli åren 2000–2010

- Ordförande för Helsingfors stads jämställdhetskommitté 2011–

 

Kortnytt

PRO med i HelpAge

Pensionärernas riksorganisation i Sverige (PRO) har nyligen blivit medlem i HelpAge International – en global påverkans- och biståndsorganisation som arbetar för äldres bästa. Äldrefrågor har funnits på den internationella utvecklingsagendan sedan början av 1980-talet. HelpAge, som har 105 medlemsorganisationer i 69 länder, är idag en inflytelserik samarbetspartner med FN och andra stora organisationer som Världshälsoorganisationen, WHO.

- Antalet äldre ökar i världen, främst i fattiga utvecklingsländer som idag helt saknar pensioner och äldreomsorg. Bättre pensionssystem och äldreomsorg är globala frågor, påpekar PROs förbundssekreterare Björn Lind.

(A-E.H)

 

Faglige Seniorer och äldreråden

Tillsätter kommunerna äldreråd bara för att lagen säger att de måste göra det och inte för att man önskar en livlig debatt om de äldres förhållanden i kommunen, frågar ordföranden för Faglige Seniorer Lilian Knudsen på förbundets hemsida. Det gäller nu för äldreråden att se till att det inte bara blir prat utan också handling.

I november valdes äldreråd i 80 procent av de danska kommunerna. Statsminister Helle Thorning-Schmidt har utlovat en extra miljard danska kronor för de äldres behov. I sitt nyårstal nämnde hon bl.a. den äldre befolkningens behov av hjälp.

För att pengarna ska komma till rätt användning föreslår Knudsen att äldreråden borde få bestämma hur pengarna används i respektive kommun.

Faglige seniorer är Pensionstagarnas Centralförbunds samarbetspartner i Danmark. Medlem kan man bli om man är pensionerad, har fyllt 60 år och hör till ett fackförbund. Allt som allt verkar 530 seniorklubbar.

(N.L.)


PCF, nro 1

 

Ekenäs Pensionstagare inledde årets verksamhet

Knappt 70 medlemmar mötte upp då Ekenäs Pensionstagare började årets verksamhet med en lunch i restaurang GH. Efter det uppvaktades och uppmärksamgjordes vår medlem Ralf Friberg för det omfattande arbete, nationellt och internationellt, som han gjort för oss pensionärer.

Inom PCF:s svenska distrikt var Ralf ordförande i tio år under tiden 2004-2013. Vidare har han varit ansvarig för tidningen Eläkeensaajas svenska sida. Ralf har också varit en flitig debattör och föreläsare i pensionärs och samhällsfrågor.

Styrelsen uppvaktade också tre trotjänare som bett om befrielse från styrelsen. Inga-Lill Törnroos, som verkat en tid som sekreterare och senare som ansvarig för bingon och lotteriverksamheten. Greta Sjöström, som mångårig sekreterare och allt i allo när det gällt teaterbesök och resor. Stig Henriksson, som representerat vår förening i äldrerådet och äldreomsorgen samt varit aktiv i många frågor.

Styrelsen ser fram emot ett aktivt första halvår med flitigt deltagande av medlemmar.

H .L.


 

OBS! Texten är inte från medlemstidningen utan från Arbetarbladet.

 

NY ORDFÖRANDE FÖR SVENSKA PENSIONSTAGARNA

Pensionstagarnas centralförbunds svenska distrikt valde ny ordförande på höstmötet 30.10.2013 på Kiljava-institutet i Nurmijärvi. Marianne Laxén valdes enhälligt. Den nya ordföranden ser fram emot att börja jobba med den nya styrelsen. Hon betonade vikten av att distriktet följer med  implementeringen av äldrevårdslagen och hur arbetet kommer igång i våra kommuner. Marianne Laxén har fungerat som generalsekreterare för Finlands Svenska Skolungdomsförbund och Teiniliitto, därefter även som generalsekreterare för den socialdemokratiska kvinno-organisationen. Hon har även jobbat som jämställdhetsexpert vid Statsrådets kansli, jämställdhetsexpert vid Nordiska ministerrådets sekretariat och departementsråd för jämställdhetsfrågor vid statsrådsberedningen i Stockholm. Den nya ordföranden tackade tidigare ordförande Ralf Friberg för hans insatser och önskade att han ännu länge vill vara med i verksamheten.

Ralf Friberg å sin sida ville som avgående ordförande säga att de tio åren som ordförande har varit otroligt givande. Tiden har gett honom nya vänner och en fördjupad kunskap om pensionärssamvaron. Det har enligt Friberg varit berikande att få representera förbundet också i internationella sammanhang. Men nu är det dags för en föryngring, anser Friberg.

Till styrelsemedlemmar för verksamhetsåret valdes:
Harding Lindholm (Torsten Gabielsson)
Rolf Karlberg ( Nancy Stenback)
Lars Björklund (Maj Granroth)
Brita Helsing ( Alf Eriksson)
Laila Johansson (Rolf Johansson)
Bengt Dahlqvist (Maj Dahlqvist)
Stig Kumlin (Sven-Erik Nylund)

Distriktet består av 8 medlemsföreningar med ca 500 medlemmar och verksamhetsplanen är minst sagt ambitiös. Under verksamhetsåret planeras två seminarier kring kring social- och pensionspolitiska frågor. Eläkkeensaajats förbundskongress arrangeras i Jyväskylä 10 - 11.6.2014 och föreningarna uppmanas skriva motioner till kongressen. Tid finns till mitten av januari att sända in dem. Alla föreningar har möjlighet att delta på kongressen med minst 1 delegat.

Satsningen på medlemsvärvning fortsätter och i planerna inför nästa år finns även grundandet av nya föreningar, främst på tvåspråkiga orter. Samarbetet med FFCs svenska sekretariat för att förbereda FFCs medlemmar för övergången till pensioneringen fortsätter. Distriktet har även en observatörsplats i Finlands svenska socialdemokraters (FSD) styrelse.

Föreningarna uppmanas påverka de lokala kommunala förtroendevalda och tjänstemännen i frågor gällande den äldre befolkningen. Även föreningarnas representanter i de kommunala äldreråden uppmanas till aktivt deltagande. I förbundstidningen Eläkkeensaaja ingår en svensk sida, som behöver textmaterial, framförallt texter som behandlar nationella men även lokala intressebevakningsfrågor. I tidningen ingår också översikter om föreningarnas verksamhet. Ordförande och arbetsutskottet upprätthåller kontakter till finlandssvensk media med avsikt att göra distriktets verksamhet mera känt. De lokala medierna nås bäst av föreningarna.
Under verksamhetsåret strävar distriktet till att utveckla sin hemsida och uppmanar föreningarna att skapa egna hemsidor.

Text: Nina Wessberg